Hålslagare är en hel vetenskap i sig. Speciellt här i Sverige. Det är nämligen så att det finns en nationell standard för hur hålen från en hålslagare bör sitta, men i Sverige använder vi ett annat system.
Internationellt använder man oftast standarden ISO 838, som innebör att man gör två hål i pappret med 8 centimeter mellan dem, och 12 millimeter in från långsidan av pappret. Det finns dessutom en extra standard, som inte är officiell, men som används överallt när man ska göra fyra hål, där man sätter de två yttre hålen 8 centimeter ut från de mittersta.
I Sverige däremot har vi en nationell standard som kommer sig av att Andreas Tengwall 1890 fick ett patent på sin gaffelpärm som då hade blivit den vanligaste typen av pärm i Sverige, kallad Triopärmen. Därifrån utvecklades den standard som i dag kallas Svensk triohålning, och passar till just den typ av pärmar som används här, med 7 centimeter mellan de inre hålen, och de yttre hålen 2 centimeter längre ut. Det handlar alltså som du säkert vet om fyra hål, och därför kan benämningen triohålning vara lite förvirrande. Det namnet kommer troligen från att Tengwall hade två kompanjoner när han utvecklade pärmen och således döpte sin pärm till Triopärmen.
Den här typen av pärmar en så kallad de facto-standard, vilket innebär att det inte är en reglerad standard från ett institut liknande ISO, men är så vitt utbredd att den ändå kan ses som en standard. För att visa på utbredningen kan man peka på att de färdighålade papper man kan köpa i Sverige följer detta system. Det samma gäller hålslagare. Så gott som alla hålslagare som finns att köpa i Sverige följer den här standarden, vilket gör att det ibland kan vara lite krångligt att få tag på en apparat som klarar andra system.